UTAN ORD
01 juni 2012
Alla ber mig låta bli, gå vidare med mitt liv och stänga av mitt hjärta. Jag förstår om det är det du vill och om det är det val du tror att jag kommer att välja. Mina tankar krigar med mitt hjärta varje dag och det finns ingen som förstår varför jag gör som jag väljer att göra.
Men ingen förstår för ingen har någonsin älskat som jag älskar dig. Och hur ska man kunna gå vidare och bli lycklig när man vet att människan man älskar inte mår som man vill att den ska? Jag kan inte det, förlåt. Jag kommer kunna släppa dig först när du kommit dit du vill, när du blivit lycklig. Men fram till dess kan du alltid lita på att det finns någon som vill bära dig om dina ben inte orkar gå. För jag vill finnas vid din sida och jag släpper inte taget även fast du ber mig och vill. För du kan låta mig gå, men jag är den som stannar, även om jag för alltid kommer att få stå ensam. För jag vet att jag har ett hjärta starkt nog att bära oss bägge två. Och jag tänker inte hoppas och vänta, jag tänker bara inte försvinna och gå.
jättefin text!