Ni skulle se mitt groteska skrivbord. Det ligger anteckningar, kaffekoppar, att-göra-listor, okända telefonnummer och positlappar överallt. Det känns lite som om jag råkat fastna, i ett hav av oordning och min kreativitet, och brist på någon som helst motivation, låter det ligga kvar precis så. För det känns så fint att veta, att man studerar till någonting som egentligen "inte finns", och som anses vara betydelselöst hos dom flesta företag. Jag brukar vanligtvis inte bry mig om vad andra tycker och tänker, men när skolan man går på, gör alllting hundra gånger svårare för en, genom att rama in en utbildning med en massa obegripliga regler, ja då flippar jag. Snart flyger väl datorn ut genom fönstret, så jag borde lämna allt det här och köra ett yogapass, eller ta ett bad.