Jag vaknar upp och tittar på min klocka på väggen. 04:34. Vilken annan natt som helst hade jag vänt mig om och somnat om, men nu drar jag huvudet mot golvet och lyfter upp mobilen. Två sms. Medan jag läser så känns det som om bokstäverna flyter genom mig, även fast jag försöker fokusera på det jag läser, så vet jag att jag kommer att få läsa om det här imorgon. För till och med de allra enklaste meningarna, får mitt hjärta att tappa koncentrationen. Ord efter ord efter ord. Stavelse för stavelse. Rim för rim.

Jag älskar dig. De saker du gör. De ord du skriver. Mina känslor för dig. Jag förstår människor som tycker att det vi gör är konstigt. Jag förstår människor som tycker att det vi gör är fel. Men jag förstår inte hur människor inte kan vara glada för min skull, nu när jag är och har blivit fullständigt lycklig. Innan jag kände dig, hade jag svårt för att se saker från den ljusa sidan, men sedan du kom in i mitt liv, så har hela min värld blivit en självlysande planet.

Jag kan inte förstå hur du tagit tag i alla mina bekymmer, och förnyat min förmåga att se på människor. Hur du i all din skönhet, fått mig att vara mig själv igen. Vi vet inte allt om varandra, men jag känner att jag kan lita på dig på ett sätt jag inte visste fanns. Du är verkligen den person som jag har letat efter. Jag har längtat efter någon som vill kliva in i mitt liv, öppna upp fönstret och låta lite ljus skina in igen. Jag vet inte vilken väg vi tar, eller vart vi är på väg, men tanken på dig är vad jag använder för att orka mig upp på morgonen och genom dagen. Igår, i morse och imorgon. Och med ett leende på läpparna tänker jag på dig, så förskräckligt vacker, som gav mig, mig själv tillbaka.