godmorgon. på min dator finns oändliga album på asikten jag knappt känner igen. bilder på vänner från mitt förflutna som jag ibland inte ens kan minnas namnen på. vänskap. ett märkligt påhitt jag egentligen aldrig förstått mig på. eller så har väl aldrig någon förstått sig på mig riktigt, eller ens försökt. för hur mycket jag än försöker och hur jag än gör så står jag alltid kvar här ensam i slutändan ändå. utan såkallade vänner, onädigt skitsnack eller någon att supa skallen av på lördagskvällarna. tack, men jag klarar mig utan. jag har människor på avstånd som betyder mer än det där. för människor som försvinner så fort man behöver prata gör en inte lycklig, utan snarare tvärtom. "lycklig är den som har vänner"  lycka förstör fan människor. det bryter den lilla gnutta av hopp man har när man är ensam. men tillslut lär man sig att det där räcker bra som det är. så sluta sakna, och släpp taget om dem som släppte taget om dig för länge sedan. för så-kallad-lycka och så-kallad-vänskap kan förgöra en vilsen själ.