9 NOVEMBER
Jag kan inte minnas hur länge jag har väntat på just den här dagen. Hur länge jag har gått och dagdrömt om den här kvällen. Om att dansa, skratta och bara vara mig själv igen. Det känns som det gått 500 dagar sedan jag sist såg dig. Och nu får jag inte se dig igen.

Men det slog mig att jag faktiskt inte är den där människan längre. Jag passar inte in, har aldrig gjort. Du lärde mig det. Du fick mig att inse att jag faktiskt är annorlunda. Jag har väntat på dig, och nu vet jag inte om jag någonsin får se dig igen? Men även fast jag inte har ett datum att gå efter, så tänker jag fortsätta vänta. Du hjälpte mig att bli starkare och nu ska jag vara duktig och gå och träna. Inga drinkar, bara kaffe och världens längsta promenad.